Dålig start på denna dag. Planen var att springa med Auckland running club imorse men med Tessans onda knä och min onda hals så blev det ingenting. Jag har haft tandvärk mer eller mindre hela veckan eftersom en visdomstand tycker att det är en jättebra idé att kika fram nu. Inatt har jag knappt sovit för att jag har haft så ont i halsen. Tänkte att det var en förkylning på g men när jag vaknade och insåg hur ont det gjorde att röra på munnen så googlade jag på vilka symtom man kan få när visdomständerna börjar kika fram. Stod i princip att det kan uppkomma inflamation i tandköttet, kan göra ont när man tuggar och man kan få svårt att gapa - vilket tyder på en allvarligare inflamation som kan övergå till halsont och feber - och då råder dom att uppsöka läkare. For till apoteket och frågade där, dom skickade mig direkt till doktorn. Grejen var att besöket hos doktorn skulle kosta 750 kr och sen skulle jag antagligen måsta betala för medicin, så dum och snål som jag var for jag därifrån med ett par halstabletter. Ska vänta och se om det blir bättre imorn, om inte så måste jag fara tillbaka. Antar att min försäkring täcker läkarbesök. 

Efter det plockade vi upp Rikke och Bella för att fara till Dressmart, såhär såg det ut när vi skulle lämna Bellas hus.... jippiiiiii! Fick som tur var hjälp av grannen. 

 

 

Har just ätit lunch efter att ha sprungit en mil på gymmet imorse! Andra gången nu och jag ökade med... wait for it..... 1 minut!! Haha. Så länge det inte går åt andra hållet iallafall. Vilken känsla det är efteråt! Håller även på med en plankutmaning (30 dagar) och är nu uppe i 2 minuter, känns som att jag ska dö efter 1,5 men eftersom mamma (hon är galen) har klarat 4 minuter så kan jag ju inte vara sämre själv.... haha! känns dock ganska hopplöst just nu! Men jag ger mig inte. 

Det jag skulle komma fram till med det här inlägget var att jag och Tessan ska gå med i Nike´s running club här i Auckland. Varje lördagmorgon några veckor framöver kl 9 kommer vi att springa 5 km tillsammans med ca 200 andra människor i Auckland centrum. Kan bli spännande eftersom dom inte vill att man ska ha hörlurar för att man ska göra det för "den sociala upplevelsen". Springa utan musik känns för mig omöjligt.... utmaning, utmaning! Gratis är det också och när man har sprungit 6 ggr så får man en nike t-shit där det står "We run AKL".

 

Wihoo, en av dom få låtar jag kände igen! Haha. Den här hade han som extranummer, kommer tillbaka in på scenen utan tröja och säger "Auckland, who wants to be my baby?" Olivia, du skulle ha varit där!!

Idag är det exakt två månader sedan jag lämnade trygga, lilla Pite för att flytta till Nya Zeeland. Jag är så glad att jag gjorde detta, för annars vet jag att jag hade ångrat mig för resten av mitt liv. Nya Zeeland är ett fint land, trevliga människor, härligt klimat (hehe), men jag saknar faktiskt Sverige ändå. Jag saknar min familj, släkt och mina vänner. Fick höra när jag kom hit att min hemlängtan skulle släppa efter 3 veckor, så brukade det vara för alla andra. Men icket! Varje dag längtar jag hem åtminstone litegrann. Jag önskar bara att det kunde sluta så jag verkligen kan njuta av min tid här och leva i nuet. 

Älskar helgerna när jag kan umgås med kompisar, göra roadtrips osv. men min vardag är så grymt tråkig. Eftersom jag nästan aldrig jobbar så ser dagarna ungefär alltid ut såhär: vakna, käka frulle, gå till gymmet, duscha, göra ingenting, sova. Det är klart jag längtar hem då. Vissa kvällar umgås jag med kompisar eftersom dom är lediga då, men på dagarna är jag nästan alltid själv. Det är alltid när jag är själv som min hemlängtan kommer, aldrig när jag umgås med vänner/jobbar/reser osv. "Försök hitta något att göra under dagarna" säger alla, men vad ska jag göra? Jag tränar, det gör jag gärna själv. Men annars känns det mesta så tråkigt att göra ensam. Jag försöker att i min hjärna tänka längta inte hem, du är för fan i Nya Zeeland nu och Pite finns alltid kvar, men det funkar inte riktigt. 

När jag var i Asien och reste runt hade jag inte hemlängtan en enda dag, det kändes som att jag hade kunnat stanna där hur länge som helst. Detta är uppenbarligen inte samma sak, att flytta in hos en familj och skapa ett nytt liv med nya rutiner och nya vanor. Jag har kommit fram till att - det är resa som jag vill göra.

 

Därför har jag bokat en ny hemresa. Jag kommer att komma hem den 21 mars istället för 23 maj. Ja, jag var tvungen att lägga ut några tusenlappar extra för bara två månader, men som det känns nu så är det så himla värt det. Jag tänker inte åka härifrån utan att ha sett det jag vill se och gjort det jag vill göra, och det är därför jag åker hem i mars och inte nu. Så jag får helt enkelt stå ut med min hemlängtan i fyra månader till (förhoppningsvis håller den inte i sig så länge), för jag är här i Nya Zeeland nu och jag vet inte om jag kommer att åka tillbaka. Så jag ska verkligen försöka göra detta till något underbart! Om 29 dagar åker jag tillsammans med Tessan och hennes föräldrar till sydön där vi ska spendera 11 dagar. Efter det är det bara 19 dagar tills jag, Tessan och Bella åker till Wellington på en långweekend. Den 15e februari ska vi se Eminem och den 13e mars kommer Danne hit. Så jag har en hel del att se fram emot trots allt.

Ska försöka sammanfatta mig och avsluta detta långa och trista inlägg nu. Jag har försökt stöta bort min hemlängtan, men jag får helt enkelt försöka hantera den istället. Jag ska försöka att leva i nuet och ta vara på dagarna jag faktiskt har här. Jag har hittat underbara vänner här som jag kommer sakna så otroligt mycket när jag far hem!! Jag slipper den svenska vintern (som jag faktiskt saknar nu när de närmar sig jul) och det jag kommer att se och uppleva här kommer jag att ha med mig i resten av mitt liv. Kan nästan garantera att när jag väl är hemma så kommer jag att längta tillbaka. 

Så skönt det var att för en gång skull inte vakna upp bakis en söndag.... istället har vi bara mått hela dagen. Jag, Tessan och Izzy låg vid Tessans pool mellan 11-12 och sen mötte vi upp Bella och Rikke i Mission bay för lite lunch och häng på stranden. Det är liksom en månad kvar till julafon och här ligger vi och solar. Slutade med att vi inte lämnade stranden förrän kl 19, och då var det fortfarande så varmt att man kunde ligga i bikini. Underbart!!

 

Igårkväll var jag och Tessan på Justin Biebers konsert, tro det eller ej! Kan säga att vi höjde medelåldern betydligt. Han skulle egentligen ha två konserter här men eftersom dom sålde så dåligt så slog dom ihop det till en, och fortfarande var det många tomma platser. Verkar inte som att han är lika populär här som i Sverige. Men dom som väl kom, dom kunde skrika! Jag är helt fascinerad. Vi fick oss även ett gott skratt när tjejerna bredvid oss drog upp en kikare... Trots att det inte är min musiksmak och trots att jag inte kände igen så många låtar, så var konserten bra! Ja till och med bättre än Rihannas konsert, och hennes musik gillar jag ju. Vad hände där? Jag tyckte om hans sätt att vara på scenen, allt kändes så avslappnat och äkta. Typ "If you don´t mind I´m just gonna warm up my voice" sen sjöng han upp lite, och hans röst är ju verkligen balsam för öronen!! Kände att Jossan 14 år kom fram lite... Det märktes verkligen att han kände sig hemma där, och trots att det var så avslappnat så var det proffsigt. Tummen upp!!

Var även grymt kul att få se One less lonely girl. För dom som inte vet så kör han den låten på alla konserter och plockar upp en tjej från publiken som han sjunger för på scenen. Sen kramas dom och dansar lite, och tjejen är såklart lyckligast i världen. Filmade detta så jag ska försöka lägga upp det någon dag. 

Idag blev det en tidig uppstigning - klockan stod på 06.15. Kastade i oss (jag och Tessan) en snabb frukost och fixade varsin matsäck. Hämtade upp Rikke och Bella och tog sedan färjan till vulkanön Rangitoto för en dag med vandring, sol och härligt umgänge! Sommaren är verkligen här nu, det small bara till så gick det från vår till sommar. 

Efter gymmet igår for jag till Tessan där jag, hon och Bella hängde vid hennes pool i några timmar. Kan inte fatta att detta kommer att höra till min vardag dom närmaste månaderna.

Igår sprang jag en mil för första gången! Går inte att beskriva hur stolt jag var över mig själv efteråt. Planerade inte alls att springa så långt, men efter dom första 5 kilometrarna (som jag planerade) var jag inte trött, så jag fortsatte! Värt att nämna är att jag har alltid hatat att springa, började i våras men fick problem med benhinnorna. Vet inte vad som hände igår men det kändes som att jag flög fram! Haha, härlig känsla :-)

 

Har även gått ner 3 kg på tre veckor här. Jag kan om jag vill!! 

Kiwiyo finns i stort sett överallt i Nya Zeeland och det har blivit min nya favvo! Det är alltså frozen yoghurt med topping (frukt, godis, kakor, såser, bär osv.) Man fyller en bägare själv och betalar sedan för hur tung bägaren är.

Det är ganska dyrt, med tanke på att bägaren ALLTID blir överfull... men det är sååå sjukt gott. Jag skulle kunna äta det varje dag, haha.