Idag blev jag väckt av ett sms från Patrizia (en av de tyska tjejerna jag umgås med) som sa att det var strandväder!! Blev genast lättare att stiga upp. Hoppade i bikinin och for till Eastern beach, tio minuter härifrån. Spenderade dagen där och när jag kom hem traskade jag direkt till gymmet. Det är alltid så skönt att vara tillbaka när man har varit på semester några dagar. Sen under kvällen har jag faktiskt - hör och häpna!!! - jobbat! Det var inte planerat, men Liz har åkt på antingen magsjuka eller matförgiftning och Andre jobbar natt. Så jag och Julz har haft filmkväll. Och ja, det går så mycket bättre med henne nu. Jag tror att det kan bero på att det är för att det var så längesedan jag jobbade, så nu börjar hon känna att jag är mer en del av familjen än en nanny. För det går faktiskt riktigt bra! Men än så länge har hon ju lov, så vi får se hur det går när skolan börjar om igen. 

Hemma från Wellington, Nya Zeelands huvudstad. Måste säga att det är nog hittills den tråkigaste huvudstaden jag har besökt. Jag gillade staden, den var mysig. Men det hade lika gärna kunnat vara vilken stad som helst, kändes absolut inte som en storstad. Perfekt för en weekend med shopping! Men det fanns inte så himla mycket annat att se/göra. Alla pratar om att det finns fina restauranger och massor med mysiga fik i Wellington, synd bara att vi var fattiga och levde på pasta och tomatsås ;) Jag är superglad att jag har besökt huvudstaden för jag hade inte velat lämna Nya Zeeland utan att åka dit, men jag är som sagt inte så jätteimpad. Dock hade vi ändå en riktigt trevlig helg!

Första dagen hade vi fint väder (dock sjuuukt kallt, frös som fan) så då gick vi längs vattnet, shoppade lite, besökte ett gigantiskt museum och sen på kvällen blev det utgång! Hostelet vi bodde på hade en bar i källaren, hade sjukt trevligt där och träffade två killar från Wellington/Dunedin som vi hängde med resten av kvällen. Vi bodde i en 4-bäddars sovsal och våran roomie från New York jobbade som DJ på en bar i centrum, han lovade oss gratis drinkar om vi kom dit, vilket vi också gjorde! När vi vaknade på morgonen hade han lämnat en söt liten lapp till oss i rummet! Trots stökigt rum med tre tjejer som hade spridit ut sig överallt verkade vi ha lämnat ett gott intryck.

Andra dagen spöregnade det så då kunde vi inte göra så mycket. Gick till en matmarknad ett tag. Kikade i lite affärer och satt på ett fik i några timmar. Somnade jäkligt tidigt, sov i drygt 12 timmar. Sista dagen vandrade vi genom staden (fortfarande dåligt väder och kallt), innerstaden är jättemysig! Sen gick vi på en guidad tur i parlamentet. Kors i taket!!! Tessan övertalade oss, endast därför. Ni skulle ha sett min och Bellas min när förslaget kom upp. Men det var ganska intressant ändå. Visste ni till exempel att Nya Zeeland var först i hela världen att införa rösträtt för kvinnor?

 

Här kommer lite bilder tagna med min kamera, bilderna från Tessans och Bellas kamera kommer en annan dag, när jag har fått tag i dom..

Ikväll lyfter planet till Wellington! Har inte hört något mer om några jordbävningar, så det bådar ju gott... många säger dock att vi med garanti kommer att känna av efterskalv. Jag kan bara föreställa mig hur rädd jag kommer bli om marken börjar skaka, fyfan!! Håller tummarna för att vi ska få slippa det. 

Kommer inte att ta med mig någon dator i helgen. Så update kommer nog inte förrän på tisdag. Vi landar i Auckland igen sent på måndagkväll. Hare bra så länge! Tjiiiiiing

Wow! Chockerande. Provedor igen. Alltså jag fattar egentligen inte varför vi alltid går till detta ställe. Det är inget speciellt. Inte större än Kalles hemma i Pite. Men det är så skönt, ingen dresscode, inget stort dansgolv, fri entré, billiga drinkar. Fy vad jag kommer sakna detta ställe! Sen finns det ju huuur många andra bra ställen som helst. Vi brukar alltid säga att vi startar kvällen på provedor och sen går vi nån annanstans. Ibland gör vi det, ibland inte. Hur kul kommer det att bli att gå ut i Pite när jag kommer hem igen?

 

Som några av er kanske har hunnit läsa på facebook så varnades det för en cyklon här i Auckland igår. Vi klarade oss dock undan den, men det var jävligt blåsigt. I förrgår hade dom även en jordbävning i Wellington, som vi ska flyga till på fredag. Fick höra att dom räknar med två till den kommande veckan, men har inte hört något mer om det än. Jordbävningen har gjort skada i vissa områden, men ingen människa har skadats. Dom två jordbävningarna som väntas under veckan kommer isåfall inte att vara lika stora. Och OM dom skulle varna för en stor, farlig jordbävning, så skulle vi ju självklart inte åka. Fy så obehagligt! Inte är man van sånthär.

20e januari idag, vilket betyder att om ynka två månader lämnar jag detta liv för att åka hem till Sverige. Jag kan absolut säga att det är blandade känslor... jag börjar få panik. Mina två första månader här var jobbiga. Jag hade mycket hemlängtan och jag trivdes inte alls. Men sen vände det plötsligt, bara på några dagar. Hemlängtan försvann och jag började trivas som fisken i vattnet! Jag har så underbara vänner, min värdfamilj är fantastisk och jag älskar denna stad! Det känns så konstigt att jag ska lämna allt detta. Jag har ju ett liv här. Jag har en vardag. Om två månader finns ingenting av detta kvar, bara en hel drös med minnen. Livet som jag har byggt upp här kommer plötsligt vara så himla långt borta..

 

I början hade jag aldrig trott att jag skulle tycka om den här staden så mycket, det är så sjukt annorlunda jämfört med lilla Pite. Här bor det 1,4 miljoner människor och hemma bor det ca 40 000. Men nu älskar jag Auckland. Jag har mitt lilla hem, min värdfamilj, mina vänner, gymmet ett stenkast bort, Tessans värdfamilj, mina favoritrestauranger, favoritbar, favoritstrand, ja listan kan göras lång. Jag behöver för det mesta inte ens använda min gps längre, för nu har jag lärt känna staden. Det känns inte längre som att jag är på semester, det känns faktiskt som att jag bor här. Vad hände liksom? Och ja, jag ångrar litegrann att jag bokade en ny biljett, vilket jag gjorde när jag hade som mest hemlängtan. Egentligen så skulle jag nu ha haft 4 månader kvar. Men, det positiva med att jag faktiskt kommer hem om två månader - förutom att få träffa alla igen - är att jag har fått veta att jag har jobb när jag kommer hem också, vilket är en otrolig lättnad! 

 

Jag kan inte fatta att tiden verkligen går så fort. Om en månad måste jag börja ta tag i saker - säga upp mitt bankkonto, säga upp mitt gymkort, börja fundera på packningen, hejdåfest? Vilka ställen vill jag verkligen tillbaka till innan jag lämnar landet? Vilka ställen vill jag hinna med att se innan jag åker hem som jag inte redan har sett? 

Tänker tillbaka på dagen då jag lämnade Sverige, usch så hemskt. Grät som att jag var påväg mot döden - kramade mamma hejdå på flygplatsen, kunde knappt se genom mina tårar på Arlanda, tårarna rinner fortfarande i Köpenhamn, hamnar bredvid en jävla pedofil på planet till Singapore. Har ingen aning om vad som ska vänta mig i Auckland, hur kommer min värdfamilj vara? Barnet? Jag kommer ihåg att jag tänkte när jag stod på flygplatsen i Stockholm "om jag hade vetat att det skulle vara såhär jobbigt att åka så hade jag aldrig gjort det". Det värsta är att jag inte riktigt kan säga varför det var så jobbigt. Men det var hemskt.

Men, det här är det bästa jag har gjort. Jag är så jäkla stolt över mig själv. Jag är så nöjd över allting jag har gjort här, jag är så glad. Jag kommer alltid se tillbaka på den här tiden och längta tillbaka. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Mest stolt är jag över att jag faktiskt valde att stanna när jag verkligen ville hem. För vad hände? Jo, hemlängtan försvann och byttes ut mot en helt annan känsla. Det finns så många människor som jag vill tacka för allt stöd, både hemifrån och här. Jag hade aldrig klarat det utan er! Har suttit och pysslat lite med en fotobok, vad känslosamt det kan bli när man ser vad man har hunnit med, och inser att allt snart är över. Så glad att jag valde Nya Zeeland och Auckland, men visst hade det ju varit roligt med ett land närmare, dit man skulle kunna åka och hälsa på över en vecka. Jag kan ärligt inte säga om jag kommer att komma tillbaka till Nya Zeeland igen. Jag hoppas det. Men det dröjer nog isåfall många år. 

När vi vaknade igår så bytte vi direkt om till bikini och i princip kastade oss i poolen hos Tessan. Vädret var underbart!! Så vi spenderade hela dagen vid poolen. Tror vi la oss där kring 11 och vi lämnade inte poolen förrän vid 18-tiden. Solade, badade, pratade, åt snacks och lunch, lekte med Tessans hostkid Ella - som för övrigt är världens coolaste hostkid, haha. Avslutade sedan dagen med en film i tessans "bio-rum". Här kommer lite bilder..

 

Blev utgång två dagar den här helgen, herregud det var inte igår. I vanliga fall så brukar jag vara så sjukt bakis så det är för mig omöjligt att gå ut två dagar i rad, men jag mådde förvånansvärt bra i lördags + att vi blev bjudna på poolparty så vi kunde ju inte säga nej! Det var en svensk tjej (också au pair) som bjöd oss på poolpartyt, killen som hon har träffat här (ja, alla blir typ kära här) hade fått låna hans föräldrars hus, sjukt fint!! Så vi badade, bubblade, drack, spelade ölspel, träffade nytt folk. Har jag sagt att jag älskar människorna här? Så sjukt framåt och trevliga. Ibland undrar jag vad det är för fel på oss svenskar?? Haha, Bella kom med ett bra exempel...

Om en gammal tant skulle gå omkring här i NZ, bärandes på två dötunga kassar, så skulle det inte ta länge innan någon gick fram och erbjöd henne hjälp. Hade kunnat vara en äldre man, medelålders kvinna, cool tonårskille, ja precis vem som helst. Det finns i princip ingen som bara skulle passera denna gamla tant. Hade det däremot varit i Sverige, så är det osannolikt att någon skulle hjälpa. Och OM det mot förmodan skulle hända så hade tanten förmodligen inte tagit emot hjälpen av rädslan att den person som erbjuder hjälpen skulle ta kassarna och springa. Hahahahaha...

Bjuder på lite partybilder från helgen...

Mitt nya favoritställe. Känns som att jag kallar alla ställen för favoritställen, det är väll ett bra tecken? Haha. Nä men här på nordön så är detta hittills det bästa stället, ändå spenderade vi bara en dag där. Men jag ska helt klart åka tillbaka innan jag far hem till Sverige igen. Det var så annorlunda jämfört med resten av NZ. Kändes litegrann som att vi var i Thailand. Ett litet, mysigt centrum med massa små shoppar och restauranger, och en gigantisk, lång, underbar strand! Det bästa var att stranden var så stor att man kunde lägga sig i princip vart som helst och ändå vara kanske 100 meter från närmsta "granne". Föredrar det istället för att ligga som packade sillar på en strand. 

Efter att vi hade legat på stranden några timmar och blivit sjukt solbrända gick vi in till stan där vi drack en frozen coke toppad med mjukglass och chokladsås, SÅ GOTT! Strosade runt i lite affärer och sedan begav vi oss till ett berg för att vandra upp till en view point. Vi frågade några locals innan vi gick upp hur länge det skulle ta och dom snackade om "20 minuter runt berget och 20 minuter upp till toppen", jomen tjeeeeeena. En timme och 45 minuter senare, svettigare än svettigast, fortfarande sandiga från stranden, når vi toppen! Vi ville dö några gånger längs vägen, hade även glömt vatten. Seriöst, jag hatade mig själv för att jag hade hört talas om view pointen, och det gjorde även Bella, hahah. Men ja, det var värt det! Så vackert. 

Älskar roadtrips!! Måndagmorgon rullade jag och Bella mot Rotorua för att spendera dagen och natten där. När vi lämnade Auckland var vädret på topp men ju längre ner i landet vi kom desto sämre blev det. När vi kom fram så regnade det... men som tur var så sprack det upp på eftermiddagen! Vi besökte Nya Zeelands enda fortfarande "levande" maoriby. Där gick vi på en guidad tur, samt en show. Riktigt intressant! Det var nog främst därför vi ville fara till Rotorua faktiskt. För övrigt så stinker det ruttet ägg i hela Rotorua pågrund av alla svavelhaltiga gaser som ångar upp från jorden. Rotorua är väldigt populärt för den vulkaniska aktivitet under jorden, överallt finns ångande, heta källor. Speciellt i denna maoriby. Grymt coolt! Inte så safe att bo där, vilket guiden talade mycket om. 

Efter vi hade besökt byn åkte vi till Redwood forest. Enorma, mäktiga träd! Vi gick den kortaste vandringen där, bara för att ha sett skogen. Inte så jätteimpad faktiskt, men det var kul att ha sett det. 

Köpte oss lite middag och körde till Hannah's bay där vi stannade bredvid Lake Rotorua för att käka. Efter det letade vi rätt på en camping där vi kunde slå upp vårat tält för natten. Hittade en camping som hade pool och bubbelpool, så där spenderade vi kvällen. Morgonen efter bar det av mot Mount Manganoui! (nästa inlägg)

Jag är så sjukt less att vara förkyld nu! Blir så uttråkad av att bara ligga i sängen och göra ingenting. I förrgår följde jag med Andre och Julz till skolpoolen och badade på eftermiddagen, och igår åkte jag till Mission bay tillsammans med Tessan och hennes föräldrar. Men idag har jag endast legat i sängen.. skypat, käkat frulle och sett dexter. Jag är inte ens hungrig, jag är bara så uttråkad. Men jag har inte ont i halsen längre så jag ska fara till gymmet imorgon. Nu är jag så sjukt laddad. Innan jul hade jag gått ner 5 kg, nu är nästan alla tillbaka. Jippiiii. Så kan det gå. Kan inte tänka på annat än att jag vill komma igång igen. Hatar att känna mig såhär och inte kunna göra något åt det för att jag är sjuk. Imorgon kör vi!! Stenhårt tills jag är tillbaka i Sverige.